Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut.

Imorse kändes det som hela min värld skulle gå sönder. Var trött, grining,arg,sur och allt på en och samma gång. Det funkar aldrig så bra ihop om jag ska vara ärlig. Men sen slutade jag vara envis och blev genast på bättre humör. Dagen rullade på ganska bra förutom att jag fortfarande är extremt trött. Blir en tidig kväll ikväll. Fast det blir det inte för att antons träning slutar inte förens kring 11. Aja, bara jag får sova med min älskling så är jag nöjd. Saknar anton så det tar nästan ont, och jag träffade honom för nån timme sen. Det är nästan lite lite jobbigt att vara så här kär men det är endå bland det bästa som finns. Nu ska jag fortsätta ligga här och fundera över allt och ingenting. Vi hörs♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0